Home Blog

Svenska haverier

Åke Thunström
-
0
Svenska haverier

Ett haveri är ett haveri. Tsunamin 2004 visade hur sårbart Sverige kan vara när många medborgare drabbas samtidigt och hemtransporter måste ske under press. Men under de senaste decennierna har vi fått betydligt mer långsiktiga och kostsamma systemfel. Dessa har i hög grad formats av politiska beslut och av en medierapportering som länge undvek vissa frågor.

De mest allvarliga problemen:

  • Tillväxten av utanförskapsområden
  • Brister i integrations- och migrationspolitiken
  • Rättsstatens oförmåga att hejda gängkriminaliteten
  • Oförmåga att hantera politisk islam och parallella samhällsstrukturer
  • Kostnaderna för en alltför snabb omställning av energisystemet
  • Ett biståndssystem med svag resultatstyrning
  • Svag försörjningsberedskap
  • Identitets- och bidragsfusk
  • Kommunalekonomiska obalanser
  • Public services förtroendeklyfta

Dessa problem har sammantaget bromsat Sveriges välståndsutveckling och försvagat samhällskontraktet.

I detalj:

Utanförskapsområdena

Socialpolitiken och migrationspolitiken har inte lyckats stoppa framväxten av områden med hög arbetslöshet, låg tillit och organiserad kriminalitet. Kostnaderna är stora – både i direkta bidrag och i kriminalitetens följdverkningar. En tydligare politik hade krävt mätbara krav på språk, arbete och laglydnad, med konsekvenser för uppehållstillstånd och bidrag vid upprepade underlåtelser.

Mångkultur och parallella samhällen

När kulturella skillnader är stora och integrationskraven svaga uppstår parallella strukturer. Sloganen ”gilla olika” fungerade som en ursäkt för att inte ställa krav. Framgångsrik integration förutsätter i praktiken att majoritetssamhällets grundläggande normer – rättsstat, jämställdhet, yttrandefrihet och sekulär lagstiftning – prioriteras.

Rättsstaten och gängkriminaliteten

Rättsväsendet har inte hunnit med den snabba tillväxten av gäng och klanbaserad kriminalitet. Resultatet syns i skjutningar, sprängningar och en överbelastad kriminalvård. Kraftfullare verktyg – snabbare rättsprocesser, utökade möjligheter till utvisning även av familjemedlemmar vid allvarlig brottslighet, och effektivare verkställighet – hade behövts tidigare.

Politisk islam

Islamism och parallella rättsuppfattningar har fått utrymme utan att politiken tydligt definierat gränserna för vad som är förenligt med en demokratisk, sekulär rättsstat. Frågan handlar inte om religionen i sig, utan om de politiska och sociala konsekvenser som uppstår när delar av en växande befolkning inte delar de demokratiska spelreglerna.

Energipolitiken

Avvecklingen av en stor del av kärnkraften, i kombination med en snabb omställning, har skapat högre elpriser, sämre systemstabilitet och ökade kostnader för både hushåll och industri. Besluten fattades under starkt politiskt och medialt tryck. En mer tekniskt och ekonomiskt förankrad politik hade sparat både pengar och försörjningstrygghet.

Biståndet

Under lång tid har stora belopp gått till länder utan tydliga krav på resultat och institutionell utveckling. Flera utvärderingar har pekat på svag effektivitet och risk för att stödet försvagar mottagarländernas egna reformer. En mer restriktiv och resultatorienterad biståndspolitik hade varit mer ansvarsfull.

Försörjningsberedskap

Sverige är i dag starkt beroende av import av livsmedel, läkemedel, energi och andra kritiska varor. En allvarlig störning – krig, blockad eller annan kris – skulle snabbt bli kännbar. Ökad inhemsk produktionskapacitet och lagerhållning är en fråga om nationell säkerhet, inte isolationism.

Identitets- och bidragsfusk

Systemet har under lång tid varit sårbart för personer som använder flera identiteter för att få ut bidrag. En mer konsekvent användning av biometriska kontroller vid utbetalning skulle både minska fusket och ge en klarare bild av problemets omfattning.

Kommunernas ekonomi

Det statliga och delvis kommunala utjämningsstödet till större kommuner har gjort det möjligt att skjuta upp nödvändiga strukturreformer. Ett tydligare tryck på ekonomiskt ansvarstagande, inklusive stegvis minskat stöd vid långvariga underskott, skulle tvinga fram bättre prioriteringar.

Public service och mediernas roll

Förtroendet för public service är tydligt lägre bland borgerliga väljare än bland vänsterväljare. Det är ett problem för institutionens legitimitet. En mer balanserad granskning av både höger- och vänsterpolitik, samt större öppenhet kring redaktionella vägval, hade stärkt förtroendet. Media har under lång tid varit ovilliga att belysa vissa av de ovanstående problemen i tid. Det har försvårat politiska korrigeringar.

Politiker har hänvisat till att man ”varit naiv”. I de flesta andra sammanhang hade upprepade och kostsamma felbedömningar lett till avsked eller politiskt ansvar. Här har ursäkterna i stället accepterats.

Övrigt

Kollektiva beslut kan gå allvarligt fel. Därför behövs fler röster som ifrågasätter den rådande konsensusen – både i media och i politiken. Politisk korrekthet som hindrar saklig analys är i sig ett systemfel.

Liknande mönster syns i flera västeuropeiska länder. Kostnaderna är redan höga, och tillväxten är svag.

Tankesmedjan Medborgarperspektiv.se

Åke Thunström, ordförande

2026-09-07

Övriga utskick: https://www.medborgarpolitik.nu

Alla som röstar Tidö har sunt förnuft

Åke Thunström
-
0

Sunt förnuft är väsentligen samma sak som god överlevnadsinstinkt vilken är den medfödda driften hos levande organismer att skydda sig själva och sin avkomma för att säkerställa artens fortlevnad. Det är en grundläggande biologisk mekanism som involverar både fysiologiska och psykologiska reaktioner.

Instinkterna är följande;

Kamp- och flyktreaktion (fight-or-flight response): En primär drift att försvara sig och familjen vid fara.

Sökande efter mat och vatten: En primär drift för att upprätthålla kroppens funktioner.

Undvikande av fara: Att naturligt dra sig undan från potentiella hot, farliga miljöer eller rovdjur.

Reproduktion: Driften att föra sina gener vidare för artens fortlevnad.

Skydd av avkomma: God föräldraomsorg för att säkerställa nästa generations överlevnad.

En fullgod överlevnadsinstinkt är en nödvändighet också i vår moderna civilisation eftersom vi människor nu precis som under stenåldern lever under diverse faror och hot, även om karaktären av dessa är delvis annorlunda.

Hur står det då till med överlevnadsinstinkten hos svenskarna? Har våra beslutsfattare, politikerna, tillräckligt bra överlevnadsinstinkt, som i sig är en förutsättning för konsekvensanalys, med avseende på hur olika beslut kommer att påverka dem själva, deras barn och barnbarn samt samhällsgemenskapen i övrigt både på kort- och lång sikt? Har den övriga befolkningen intakt överlevnadsinstinkt med tanke på hur de röstar i allmänna val? Svaret på ovanstående frågor är att överlevnadsinstinkten har uppvisat stora brister, speciellt under perioder med socialistisk/kommunistisk politisk ledning, vilket bevisas av en samhällsutveckling med omfattande problem (inte utmaningar).

Tidöpartierna har genom sin förda politik de senaste åren visat att de har en bättre överlevnadsinstinkt och därmed konsekvensanalys sträckande sig över många år och inte bara en mandatperiod, medan de socialistiska och kommunistiska partierna väsentligen omfamnar politik som inte tidigare har fungerat i Sverige eller för den delen i andra socialistiska och kommunistiska länder. Tidöpartiernas politik inom alla politikområden har en långsiktighet och realism som vänsterpartierna saknar. Jämför som exempel invandring, energi, handel, skatter, rättsväsende, polis, kriminalvård, försvar, infrastruktur, utbildning m.m.

Här några talande exempel på vad Tidöpartierna beslutat under mandatperioden;

  • Genom skärpta straff, dubbla straff för gängrelaterad brottslighet, visitationszoner, preventiva vistelseförbud, utökade hemliga tvångsmedel och avskaffad mängdrabatt har man på allvar börjat trycka tillbaka de kriminella nätverken. Många av dessa åtgärder drevs igenom trots nej-röster från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, medan Socialdemokraterna ofta velat mildra dem. Resultaten syns redan: antalet skjutningar har kraftigt minskat – med omkring 60 procent sedan toppåret 2022 – och det börjar höras från kriminella kretsar att det blivit för jobbigt att fortsätta.
  • Samma princip om ansvar och långsiktigt skydd syns i kraven för medborgarskap. Tidöpartierna har nu infört språkkrav, försörjningskrav och längre vistelsetid. Det är åtgärder som länge efterfrågats, men som fördröjts i årtionden. Redan 2002 föreslogs språkkrav för medborgarskap, men mötte starkt motstånd – bland annat kallades det ”mörkbrun hundvisselpolitik” av socialdemokrater. Trots att i princip alla partier idag säger att kunskaper i svenska är avgörande för anställning och integration, är det först under Tidö som kraven faktiskt blivit verklighet.

Om man inte röstar Tidö så röstar man i praktiken för socialism och kommunism, som aldrig fungerat långsiktigt, och har då definitionsmässigt en icke fungerande överlevnadsinstinkt.

Tankesmedjan  Medborgarperspektiv.se

Åke Thunström ordf

20260906

Skribent

Per-Gunnar Larsson

Fd flygöverläkare och stabsläkare i Försvaret

Texten publicerades på Bulletin 29 aug 2026

Övriga utskick, se

https://www.medborgarpolitik.nu/category/lobbying

Se våra valaffischer

Åke Thunström
-
0
Se våra valaffischer

Till opinionsbildare i Sverige,

Vi har tagit oss friheten att utifrån ett Tidöperspektiv göra valaffischer riktade mot kvinnor:

https://www.medborgarpolitik.nu/2025/12/22/valaffischer-for-kvinnor-for-valet-2026-13-sep/

Ett smakprov:

Vi vill också passa på att repetera valaffischerna för 2022, väl så aktuella då det inte går så fort alla gånger i politiken. Nöjsam läsning väntar! Bör kanske sägas att affischerna inte favoriserar de rödgröna.

https://medborgarperspektiv.se/valaffischer

Smakprov:

Tankesmedjan Medborgarperspektiv.se

Åke Thunström ordf

20260830

Övriga utskick, se

https://www.medborgarpolitik.nu/category/

Ordet ”quisling” räddade vänstern från debatten om skattefinansierad islamism

Lars Bernhoff
-
0
Ordet ”quisling” räddade vänstern från debatten om skattefinansierad islamism

Till opinionsbildare i Sverige,

Den senaste tidens mediestorm kring Richard Jomshofs uttalande om Aftonbladets Anders Lindberg följde ett förutsägbart mönster. När ordet ”quisling” kastades ut fick vänstern och ledande mediedebattörer ännu ett frikort från sakdebatten. Genom att fokusera helt på ordval och etiketter slapp man bemöta den allvarliga sakfråga som utlöste reaktionen.

Denna avledningsmanöver måste synas. Det är dags att vi ser till vad frågan faktiskt gäller i sak: mediernas och Socialdemokraternas ansvar för att politisk islamism tillåtits slå rot under en våt filt av beröringsskräck.

I detalj

1. Den demografiska och politiska maktstrategin. Det är ett historiskt faktum att Socialdemokraterna varit den drivande kraften bakom att förenkla och korta vägen till svenskt medborgarskap. Genom att samtidigt sluta samarbetsavtal med religiösa särintressen skapades en röstbas som gynnade S i valen, samtidigt som landets sammanhållning fick betala priset.

2. Skattefinansierad islamism: Vad forskningen visar. Denna undfallenhet har inte skett utan varningar. Krafter inom den ideologiska islamismen verkar långsiktigt för att montera ned den västerländska rättsstaten till förmån för religiösa särlagar och i förlängningen teokratiska strukturer.

Att detta inte är tomma teorier har blivit vetenskapligt belagt – bland annat genom forskaren Sameh Egyptsons uppmärksammade doktorsavhandling i teologi vid Lunds universitet. Avhandlingen blottlägger hur organisationer kopplade till Muslimska brödraskapet systematiskt infiltrerat svenska civilsamhällesstrukturer. Under täckmanteln av mångfald, religionsfrihet och välgörenhet har de kunnat bygga upp sin verksamhet med full statlig och kommunal bidragstäckning genom organisationer som utåt uppvisat goda hjälpande och religiösa syften.

3. Åsiktskorridoren som kvävde den ärliga debatten. I stället för att granska denna systemhotande utveckling har tongivande vänstermedier – med Anders Lindberg i spetsen – fungerat som en effektiv bromskloss. Saklig kritik mot politisk islam har konsekvent stämplats som ”rasism” eller ”främlingsfientlighet”. Lindberg har själv inte tvekat inför hårda historiska jämförelser, som när han inför valet 2022 liknade borgerligheten vid 1930-talets Franz von Papen.

Detta har skapat en snäv åsiktskorridor där många politiker helt enkelt inte haft styrkan att ta den mediestorm som uppstår när man utmanar etablerade sanningar. Som ett direkt resultat har vi under decennier hindrats från att diskutera den mest grundläggande frågan av alla: Var går gränsen för vad som gynnar vårt land, och vad är det som direkt skadar det?

Slutsats

Att blanda ihop enskilda troende medborgare med aggressiv politisk islamism är ett ödesdigert misstag. När politiker markerar hårt mot denna undfallenhet görs det från en position av saklig kunskap och med ett mod som få andra visat.

Mediernas indignationsvåg kring en enskild liknelse ändrar inte det faktum att deras egna blinda fläckar har kostat Sverige dyrt. Yttrandefriheten och landets säkerhet kräver att medier inte är fredade från granskning – och att vi vågar ta sakdebatten fullt ut.

Tankesmedjan Medborgarperspektiv

Åke Thunström, ordf

20260808

Lars Bernhoff, skribent

Övriga utskick, se

https://www.medborgarpolitik.nu/category/

De nya medborgarskapskraven är fortfarande otillräckliga

Per-Gunnar Larsson
-
0
De nya medborgarskapskraven är fortfarande otillräckliga

Till opinionsbildare i Sverige,

Medborgarskap innebär att man blir delägare av nationen Sverige.

För att bli delägare av Sverige så borde ett självklart krav vara att vederbörande har något av stort värde att bidra med, samt förklarar sin lojalitet med Sverige. Detta ”glömde” lagstiftarna bort.

I detalj

Sverige har i internationella jämförelser utmärkt sig genom att bevilja medborgarskap på ett närmast kravlöst sätt.  De nya utökade kraven från 6 juni i år är listade nedan, men det föreligger mängder av undantag. Allt kan läsas på https://www.migrationsverket.se/du-vill-ansoka/svenskt-medborgarskap/medborgarskap-for-vuxna/medborgarskap-for-vuxna.html#svid10_2cd2e409193b84c506a28259

Längre boendetid i Sverige: Hemvistkravet är som huvudregel utökat från fem till åtta år.

Medborgarskapsprov: Man måste klara ett medborgarskapsprov för att bevisa grundläggande kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället.

Försörjningskrav: Man måste kunna försörja dig själv.

Skötsamt levnadssätt: Det ställs hårdare krav på ett hederligt och skötsamt levnadssätt i och utanför Sverige.

Någon lojalitetsförklaring mot Sverige kommer inte att krävas.

Och om den sökande av olika skäl inte klarar att leva upp till minimikraven så kan undantag accepteras och medborgarskapet beviljas ändå.

Totalt har cirka 2 miljoner medborgarskap delats ut sedan drygt 50 år tillbaka.  Utrikes födda med svenskt medborgarskap var drygt en miljon 2017, enligt statistik från SCB. Utdelandet har accelererat de senaste 2-3 decennierna.

Det frikostiga och aningslösa utdelandet av medborgarskap innebär i grunden en utspädning av svenskarnas kollektiva förmögenhet. De borgerliga partierna i vårt land har mestadels stått upp för den enskilda äganderätten, och inte minst Moderaterna har varit starka vapendragare för den. Men när det gäller det gemensamma ägandet av landet Sverige har de borgerliga och också Socialdemokraterna inte fattat vilka stora värden som de har skiftat ut.

Ett medborgarskap kan för många av migranterna, som kommit till Sverige, betraktas som en miljonvinst. Medborgarskapet innebär ett delägande i hela den infrastruktur som vi svenskar och våra förfäder byggt upp. Infrastrukturen omfattar som exempel skolor, förskolor, universitet, sjukhus, kraftverk, statlig och kommunal mark, polis, kriminalvård, domstolar, räddningstjänst, statliga och kommunala myndigheter, vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar, försvar, pensionssystem med mera, med mera.

Sammantaget är den ansvarslösa och närmast kravlösa utdelningen av medborgarskap ett praktexempel på att svenska politiker saknar en fullgod överlevnadsinstinkt och att de medborgare som väljer dessa politiker också saknar en fullgod överlevnadsinstinkt. Överlevnadsinstinkt innebär kortfattat att man tänker på hur beslut påverkar familjen, släkten, svenskarna och fäderneslandet på lång sikt, flera generationer framåt i tiden.

Om politikerna hade varit kloka så hade de inte gett bort stora delar av svenskarnas gemensamma förmögenhet. De hade åtminstone frågat svenskarna genom en folkomröstning, som i så fall borde ha krävt kvalificerad majoritet. Av riksdagspartierna är det endast ett parti som inte bär ansvar för den politik som medverkat till utspädningen av svenskarnas gemensamma förmögenhet.

Förutom utspädningen av vår förmögenhet som har gjort svensken fattigare så har invandringspolitiken och utdelandet av medborgarskap kraftigt påverkat vår trygghet negativt och gett undanträngningseffekter inom alla samhällssektorer och således ett sämre Sverige att leva och bo i. Om knappt 2 månader är det val igen och vi får ånyo höra, av samma politiker som ställt till problemen, att nu ska det bli förbättringar inom vård, skola, omsorg, trygghet med mera. Det vill säga väsentligen samma mantra, som de senaste 20-30 åren utan att något avgörande hänt. Det är självklart omöjligt att klara nödvändiga förbättringar om inte grundläggande strukturella problem rättas till. Ett av alla strukturella problem är de fortfarande urvattnade medborgarskapskraven.

Som kraven ser ut nu så är de alltså fortfarande otillräckliga i och med att den huvudsakliga grunden för att erhålla medborgarskap saknas; nämligen att den som ska erhålla ett medborgarskap  måste ha något värdefullt att bidra med för Sverige. Därutöver är en lojalitetsförklaring med Sverige självklar.

Tankesmedjan  Medborgarperspektiv.se

Åke Thunström ordf

20260726

Skribent

P-G Larsson

Övriga utskick, se https://www.medborgarpolitik.nu/category/

Dags för en ny svensk majoritetskultur

Lars Bernhoff
-
0

En ny svensk majoritetskultur – dags att formulera en stark samhällsgemenskap som överger mångkulturens misslyckanden

Sverige står inför en historisk utmaning. Under årtionden av hög invandring har vi gått från en relativt homogen befolkning, där gemensamma värderingar fungerade som en självklar men oskriven ram, till ett samhälle där dessa värderingar måste göras tydliga och explicita. Det är först när vi kan förklara och diskutera dem som vi kan förstå varför förändringarna skett – och hur vi nu kan återupprätta en stark samhällsgemenskap.

Ett nytt och längre perspektiv behövs

Redan 1975 övergav Sverige assimilation till förmån för en lägre ambitionsnivå kallad ”integration”. Trots den sänkta ambitionen har resultatet blivit svagt. Många politiska beslut har präglats av kortsiktiga mål och bortsåg därför från många för samhället viktiga aspekter. Vi måste nu sluta gapet mellan det nya som formellt krävs för medborgarskap och vad som faktiskt krävs för en reell kulturell tillhörighet.

Mångkultur fick trots sin otydlighet och kravlöshet bli ledord för svensk integrationspolitik. Beslutet 1997 var fullt av önskedrömmar och togs strax innan en fördubbling av migrationsvolymen till ca 100.000 per år fram till kollapsen 2015. Det blev istället ett symbolord för dålig integration och har bidragit till parallella samhällen och fragmentering (180 utanförskapsområden med omkring 710 000 personer, majoritet utlandsfödda).

Istället behöver vi en majoritetskultur som är inkluderande för dem som vill bidra, men tydlig mot dem som inte gör det. Om vi ska lyckas bygga en stark samhällsgemenskap måste den också inkludera ett fungerande samhällskontrakt med balans mellan rättigheter och skyldigheter.

Kärnan i det svenska samhällskontraktet

Den som vill vara en aktiv del av Sverige ska:

• Respektera svensk lag och värderingar (jämställdhet, sekularism, yttrandefrihet, demokrati).

• Bidra ekonomiskt genom arbete och självförsörjning.

• Behärska svenska språket och förstå svensk historia och samhällsfunktion.

• Acceptera den svenska majoritetskulturen som normgivande i det offentliga rummet.

• Vårda tilliten genom ärlighet och förutsägbarhet.

De som inte vill underordna sig samhällskontraktet eller som inte förväntas klara de tydliga kraven ska avstå från att söka sig hit. Att vara utlandsfödd och välförtjänt bli fullt delaktig är en prestation som ska lyftas fram positivt och meritera för medborgarskap – men också befrias från stigmatisering som ”invandrare”.

Danmark har visat att en tydligare assimilationsinriktad politik med krav på språk, arbete och värderingar kan ge bättre resultat. Sverige behöver studera deras vilja och metoder för en liknande systemförändring även med bibehållande av integration som mål

Det låga förtroendet för svenska politiker (15–20 %) – bland de lägsta i Norden – och den sjunkande trenden under åren med hög invandring och misslyckad integration är en direkt konsekvens av politik som inte tjänat det verkliga Sverige. Ta det som en utmaning!

Det är dags att säga vad vi vill ha: Ett Sverige präglat av tillit, frihet, ansvar och sammanhållning – för alla som verkligen vill vara med och vara en aktiv del i den samhällsgemenskap som är tradition i Sverige men som har urholkats med en politik som nu behöver omprövas. Vi hoppas vi har inspirerat till det

Sverige i Valsamverkan vill ha politiker som visar kompetens.

Bevis för att media är vänstervridet

Åke Thunström
-
0
Bevis för att media är vänstervridet

Till opinionsbildare i Sverige – inkl rikspolitiker,

På högersidan finns en omfattande flora av fria medier och krönikörer(Samnytt, Nyheter Idag, Fria Tider, SwebbTV, Ledarsidorna, Nya Tider, Riks, Bulletin, Kvartal, Det Goda Samhället m.fl.) – ett sjuttiotal aktörer. Verksamheten är livlig och omfattande. På vänstersidan är utbudet av renodlade alternativ betydligt tunnare: Dagens ETC, Flamman, Arbetaren, Internationalen och några mindre sajter, ofta mer integrerade i etablissemanget (kultur, akademi, public service).

Avsaknaden av en vital alternativ vänstermedia ser vi som ett bevis på att etablerad media redan fyller den rollen för vänsterperspektiv.

I detalj

I Sverige definieras etablerad media i praktiken som de aktörer som regelbundet beviljas statligt mediestöd via Mediestödsnämnden samt stora kommersiella aktörer såsom Dagens Nyheter. Dessa har en privilegierad position med ekonomiskt stöd men som skapar beroende (stödet kan omprövas eller dras in vid bedömningar av ”olämpligt” innehåll). Detta skapar en asymmetri gentemot högerorienterade fria medier.

Asymmetri i medielandskapet

Enligt Mediemyndighetens beslut för 2026 får Dagens ETC över 13 miljoner kronor i stöd, medan Flamman och Arbetaren får övergångsstöd. Flera fria medier på högersidan har däremot nekats stöd vid upprepade tillfällen. Detta mönster riskerar att förstärka ensidighet och skapar ett beroende där etablerade medier har större trygghet medan fria röster lättare kan straffas ekonomiskt vilket också ger dem svagare resurser.

Detta är inte slump utan också ett starkt indicium på att stora delar av den etablerade mainstream redan täcker och förstärker vänsterorienterade perspektiv.

Två nivåer av vänsterlutning

Nivå 1 – Journalisternas privata åsikter: Undersökningar (Kent Asp m.fl.) visar konsekvent överrepresentation av vänsterpartier (S, V, MP) bland journalister – runt 70 % i äldre studier, med stark övervikt för V och MP jämfört med allmänheten.

Nivå 2 – Ledning och ägare tillåter det: SVT:s VD Anne Lagercrantz har i maj 2026 uttalat sig om kritiken mot politikbevakning för unga: ”Vi ska inte vara för en smal elit som redan har ett högt nyhetsintresse. Vi ska vara för alla.” Hon betonar bredd framför enbart djup för redan intresserade. Detta ses av kritiker som ett erkännande av att journalisternas egna uppfattningar får större spelrum i praktiken – trots SVT:s strikta policy om opartiskhet och saklighet, som förbjuder att personliga värderingar präglar rapporteringen.

Konsekvenser: Medborgarnas verklighetsbild formas via Public Service

De flesta svenskar hämtar sin viktigaste information om samhällsfrågor från radio, TV och mainstream media. Public service (främst SVT och SR) har fortsatt mycket hög räckvidd:

• SVT nådde 81 % och SR 76 % av svenskarna under 2025.

• En stor andel tar del av nyheter från SVT varje vecka eller oftare (runt 68 % enligt SOM-studier).

• Svagheten är att de yngsta generationerna överger PS

När journalistkåren lutar vänster och ledningarna inte fullt motverkar detta uppstår systematiska effekter:

• Selektiv bevakning och drev mot högerpolitik (t.ex. SD och Tidö-regeringen) jämfört med mildare hantering på vänsterkanten.

• Kritiska perspektiv på migration, integration, kriminalitet, klimatpolitikens praktik och kulturella förändringar marginaliseras i etablerad media.

• Förtroendegap: SVT:s förtroende har sjunkit till 46 % bland ”klart höger”-väljare (2025), medan det ligger betydligt högre på vänstersidan (runt 84–85 %). Sammantaget har SVT runt 70 % förtroende i befolkningen, men gapet undergräver den gemensamma verklighetsbilden.

Vi uppmanar Mediemyndighetens Mediestödsnämnd, riksdagen och medieaktörer till:

  • Ökad transparens kring journalistkårens värderingar, bevakningsmönster och stödbeslut för att möjliggöra professionell restriktion mot partiskhet
  • Ett mediestöd som aktivt främjar verklig ideologisk mångfald och täckning av svagt bevakade områden – utan godtycklig risk för indragning.
  • Stärkt efterlevnad av opartiskhet i public service, så att medborgarnas informationsunderlag inte blir strukturellt snedvridet.

En demokrati där majoritetens verklighetsbild formas ensidigt via skattefinansierad public service riskerar att förlora legitimitet. Låt oss säkerställa en media som speglar hela samhället – med plats för både etablerad media och fria medier.

Tankesmedjan  Medborgarperspektiv.se

20260624

Skribenter

Lars Bernhoff

Åke Thunström ordf

Övriga utskick, se

https://www.medborgarpolitik.nu/category/

Högern mot media

Åke Thunström
-
0
Högern mot media

Flera opinionsbildare har beskrivit det kommande valet som ”högern mot media”. Vi i föreningen Medborgarperspektiv.se delar den bilden och förklarar här varför.

Frasen pekar på en asymmetrisk granskning där vänsterns svagheter ofta tonas ner medan högern – och särskilt SD-stödda Tidö-samarbetet – utsätts för hårdare och mer systematisk kritik. Detta gäller inte minst public service, som enligt lag ska vara saklig och opartisk. Se bl.a. slagsidan.se.

En skev höger-vänster-skala. En viktig förklaring till obalansen i granskningen är hur begreppen höger och vänster används. Den klassiska definitionen är baserad på den franska nationalförsamlingen år 1789 där de konservativa satt till höger om talmannen och de revolutionära till vänster. Men i modern mening handlar högerpolitik om att prioritera individen och en liten stat framför kollektivet, medan vänsterpolitik prioriterar en stor stat och kollektivet framför individen. Det välfärdsindustriella komplexet är ett tydligt exempel på det sistnämnda.

Nationalsocialism och fascism är ideologier med starka inslag av stor stat, kollektivism och centralstyrning – alltså vänsteridéer enligt ovanstående definition. Att vänstern konsekvent placerar dessa rörelser på högerkanten är en retorisk manöver som tyvärr har blivit etablerad som en sanning i svensk debatt.

I detalj 

SD har under mer än 20 år aktivt uteslutet personer med avvikande åsikter från partiet, särskilt när det gäller migrationspolitiken. Detta förtjänar erkännande. Partiet var också det enda riksdagsparti som tidigt och konsekvent varnade för konsekvenserna av en okontrollerad migrationspolitik – en kritik som idag i princip delas av de flesta partier. Efter 16 år i riksdagen borde SD granskas sakligt och respektfullt, inte generellt demoniseras.

En slående parallell finns hos Vänsterpartiet. V har rensat bort mycket av den öppna kommunismen (bland annat genom namnbytet 1990), men har istället dragits med sympatier för auktoritära vänsterregimer och ökande antisemitiska inslag kopplade till Gaza-frågan. Vänsterpartiets ungdomsförbund, Ung Vänster, bekänner sig till kommunism. Trots detta saknas motsvarande kollektiva nedvärderingar som ”vänstergänget” eller ”S-gänget” i ledande medier. Kritiken mot V är oftare nyanserad och riktad mot enskilda händelser, medan Tidö-samarbetet frekvent kallas ”Tidögänget”.

Medias och public service obalans. Denna asymmetri syns tydligt hos tidningar som DN, som använder starkare och mer alarmistiska formuleringar mot regeringen än mot oppositionen (framgår av en AI-undersökning).

SVT och SR går ännu längre. De agerar ofta öppet som klimataktivister med ett tydligt kollektivistiskt perspektiv och undviker systematiskt att granska vänsterpartiernas politik på samma sätt som de granskar högern. Exempelvis har SVT bedrivit en påtaglig klimatkampanj, som flera kritiker beskriver som skattefinansierad propaganda, för att gynna vänsterpolitik. Dessutom har public service med rätta kritiserats för bristande balans i rapporteringen kring antisemitism och Gaza-frågan.

Förtroendebarometern från Medieakademin bekräftar den kraftiga polariseringen: förtroendet för SVT och SR är högt bland vänster- och mittenväljare men betydligt lägre bland höger- och SD-sympatisörer. SVT:s VD Anne Lagercrantz har vid flera tillfällen hävdat att allt material granskas noga före publicering för att säkerställa objektivitet och neutralitet. Trots detta ligger förtroendet fortsatt mycket lågt bland M- och SD-sympatisörer (ofta under 50 procent enligt flera mätningar), och någon tydlig åtgärd för ökad balans och förbättring tycks inte ha vidtagits.

Sverige som socialistisk stat. Det märkliga är att många svenskar inte inser hur socialistiskt Sverige faktiskt är. Regeringsformen pekar tydligt i riktning mot en stor stat som prioriterar bidragstagare framför produktiva medborgare och kunskap. Nationalekonomen Lars Jonung har i Ekonomisk Debatt visat hur Sveriges ekonomiska utveckling under 170 år följer graden av ekonomisk frihet – med en markant tillbakagång under den socialdemokratiska eran.

I praktiken finns ingen stark konservativ kraft i svensk riksdag idag. Alla åtta partier har i varierande grad anpassat sig till det rådande socialistiska ramverket. S har gått åt vänster. Vänsterliberalismen dominerar totalt.

Slutsats. Valet 2026 handlar om en observerbar obalans i språkbruk, vinkling och intensitet i mediebevakningen. Särskilt offentligt finansierade medier, som SVT och SR, borde granska alla sidor lika hårt och konsekvent. När SD kritiseras för sin historia förtjänar V samma sakliga granskning. När Tidö-samarbetet nedvärderas kollektivt borde samma måttstock gälla vänstersamarbeten.

En fri och balanserad journalistik är en förutsättning för ett sunt demokratiskt samtal. Idag bidrar den mediala obalansen istället till ökad polarisering och minskat förtroende.

Föreningen Medborgarperspektiv.se

2026-06-04

Skribenter

Åke Thunström ordf

Lars Bernhoff

Övriga utskick, se

https://www.medborgarpolitik.nu/category/

Avveckla mångkulturen

Lars Bernhoff
-
0
Avveckla mångkulturen

Svensk samhällsgemenskap

– ett kulturbegrepp som förenar istället för mångkultur som splittrar

Kära medborgare,

Svenska politiker har alltför länge varit självförnekande gentemot värdet i vår egen kulturs månghundraåriga framväxt – med tillit som en unik fördel i vårt tidigare homogena samhälle, som förstärkts med omfattande och framgångsrik arbetskraftsinvandring. Ändå har man ofta bett om ursäkt eller tystnat när andra kulturer krävt anpassning. Svensken fick allt oftare anpassa sig istället för tvärtom.

Varför gick det snett med mångkulturen?

1975 års ideal om jämlikhet, valfrihet och samverkan var välmenande. Men med 50 års erfarenhet ser vi att de tillämpades naivt. När volymerna ökade och kraven uteblev blev valfriheten obegränsad, majoritetskulturen tonades ner och anpassningen blev ensidig. Invandrare uppmuntrades att behålla sin kultur medan svenskar förväntades vara toleranta och inkluderande.

Resultatet blev inte den berikning man hoppats på, utan segregation och sjunkande tillit. Under senare år övergavs de idealistiska målen och det följde flera beslut med partiegoistiska syften om nya röster till vänsterpartier från nya invånare från afroislamska kulturer.

Nu är det dags att återupprätta idealen med verklighetsförankring.

Vi behåller jämlikhet – men som ömsesidig jämlikhet där rättigheter och skyldigheter hör ihop. Vi behåller samverkan – men som äkta samverkan i en gemensam samhällsgemenskap. Och vi förtydligar valfriheten: full frihet i det privata livet att behålla språk, mat, religion och traditioner – men i det offentliga rummet gäller svensk kultur som den gemensamma ramen.

Detta är kärnan i det kulturbegrepp som föreslås ersätta mångkultur.

  • Sverige vill vara öppet – men inte kravlöst.

  • Sverige vill vara generöst – men inte naivt.

  • Sverige kan ta emot människor – men bara om det finns en gemensam förståelse om vad vi förväntar oss.

När Sverige med stöd från våra politiker äntligen vågar säga vad Sverige är och vad som får vårt land att fungera blir det så mycket enklare att integrera våra nya invånare. De måste få veta vilka villkor de behöver uppfylla. Den som gör det och har viljan att bli en del av Sverige ska få en verklig chans att lyckas och känna stolthet över sin flytt.

Detta är inte utestängning – det är ansvarsfull öppenhet.

Sverige behöver inte bara ny politik – vi behöver nya modigare politiker.

Skälet är enkelt: Svenska politiker har lägst förtroende i hela Norden. Medan övriga länder värderar kompetens från utbildning och yrkesliv högt, har Sverige prioriterat partipolitisk erfarenhet och lojalitet. Det har inte räckt för att styra ett land i en allt mer komplex värld.

Det är modigt. Det är ärligt. Och det är nödvändigt.

Lars Bernhoff

Föreningen Medborgarperspektiv.se

Tips. Genom Sverige i Valsamverkan (Valsamverkan.se) får människor med verklig erfarenhet från arbetslivet chansen att forma framtiden. Här hittar du nya partier och ett personvalsparti som vill engagera framtidens politiker. De utvecklar ny verklighetsnära politik i stimulerande samarbete med många medlemmar. Det är demokratisk förnyelse på riktigt när de gamla partiernas medlemmar lämnar i besvikelse över hur deras partier har utvecklats till toppstyrda kampanjorganisationer vart fjärde år

Public service bryter mot lagen

Åke Thunström
-
0
Public service bryter mot lagen

I rapporteringen om Reform UK:s stora framgångar i de brittiska lokalvalen den 7 maj 2026 – där partiet vann över 1 400 fullmäktigeplatser och tog kontroll över flera kommuner – valde SVT att kalla partiet ”högerpopulistiska Reform UK” utan att förklara vad epitetet egentligen syftar på eller varför det är relevant.

Reform UK är nationellt och kulturellt konservativt med en ekonomisk politik som sänker skatter, minskar byråkrati och skyddar brittiska arbetare mot import av billig arbetskraft. Dess politiska profil ligger nära arbetarklassens erfarenheter och prioriteringar – nämligen oro över massinvandring, kulturell splittring och en välfärd som inte längre känns rättvis, något  många svenska arbetare känner igen och uttrycker genom att rösta på SD. Epitetet högerpopulistisk är därför en osaklig beskrivning av Reform UK. Formellt sett är det därför ett lagbrott då SVT enligt lag ska vara saklig och opartisk.

I detalj

Genom att sätta stämpeln ”populistisk” förskjuter man fokus från sakfrågor till värdering och placerar politiska motståndare utanför det legitima samtalet. Etiketten fungerar som ett språkligt verktyg som formar opinionen och gränserna för det offentliga språket. Även om Reform UK ofta beskrivs som högerpopulistiskt i delar av medierna, är det anmärkningsvärt att public service konsekvent använder ett sådant nedsättande epitet på högerpartier, medan motsvarande epitet nästan aldrig förekommer på vänstersidan. Vänsterpartiets ungdomsförbund bekänner sig öppet till kommunism – ändå hör vi aldrig ”vänsterextremt”. Vi har heller aldrig hört talas om ”klimatpopulister” när det gäller Miljöpartiets politik.

Varför ska den stora andel av svenskarna som har högersympatier tvingas fortsätta bli både besvikna och förvånade över att SVT konsekvent förmedlar ett vänsterperspektiv med värdeladdade och nedsättande epitet? SVT och SR tycks utgå från ett vänsteraktivistiskt perspektiv som norm, oavsett vad stadgar, sändningstillstånd eller public service-lagen (prop. 2024/25:166, 5 §) säger om opartiskhet och saklighet. SVT måste leva upp till sin objektiva roll och inse att man agerar partiskt när vänsterextrema organisationer uppenbarligen slipper motsvarande nedsättande epitet.

Konflikten mellan höger och vänster handlar inte om rika och fattiga, som det framkommer i en Bulletinartikel.https://bulletin.nu/debatt-suhonen-avslojad Den handlar om självständighet mot beroende. Högern utgår från att människor är kapabla att fatta egna beslut. Vänstern utgår från att politiker och myndigheter ska styra mer. När Reform UK (och SD i Sverige) talar om nationell kontroll och motstånd mot statligt överberoende kallas det plötsligt ”populistiskt”.

Enligt lagen ska public service utövas opartiskt och sakligt. Fortsatt användning av asymmetriska epitet är inte bara arrogant – det är ett allvarligt förtroendeproblem. Extra arrogant är det med tanke på att högermänniskor har klart lägre förtroende för public service.

Formellt sett ska dylika övertramp hanteras av Granskningsnämnden. Vid en tidigare anmälan om negativa epitet för högerorganisationer behandlades ej anmälan med motiveringen att motsvarande ärende behandlats tidigare. Arrogant svar från en myndighetsliknande enhet som har att kontrollera public services saklighet och opartiskhet. Vi i föreningen Medborgarperspektiv.se ser Granskningsnämnden som tandlös, närmast en kuliss för att invagga omvärlden i tron att public service är opartisk och saklig.

Public service borde åtminstone nu bemöda sig att förklara varför de ser Reform UK som ett parti som med förenklade argument söker väljarnas förtroende.

Nu får det vara slut på public services arrogans! Skärpning! Särskilt nu när vi snart ska ha val.

Föreningen Medborgarperspektiv.se

20260513

Skribenter

Åke Thunström ordf

Lars Bernhoff

Övriga utskick, se

https://www.medborgarpolitik.nu/category/

123...15Page 1 of 15