Lästips
Lästips

Tankar från förorten. Avsnitt 3 Biljakt och hamburgare.

För att se alla avsnitt:
https://www.medborgarpolitik.nu/category/foljetong-tankar-fran-fororten/

En annan gång är jag ute och går för att handla. Förbi kommer en bil susande i mycket hög hastighet. Jag blir paff av den höga hastigheten. Jag vågar inte riktigt gå ut på vägen. En bil närmar sig övergångsstället och föraren tittar otåligt på mig. Jag stannar kvar på trottoarkanten, och följer killens Fast-n-Furious-körning genom stan. Bakom honom ligger polisen hack-i-häl i hopp om att riva hans körkort, som han förmodligen inte har. Jag börjar gå och ser åt båda sidorna flera gånger. Livet är för kort för att sluta i köttfärs.

(På tal om köttfärs), jag var ju på väg för att köpa hamburgare. Jag kör igenom rondellen och kommer fram till köket. Jag stannar bilen bredvid på gatan och går ur. Några förortskillar med snapchattande ghettotjejer tittar på mig medan jag närmar mig kiosken. När jag möter deras blick tittar de åt sidan. Tur att man ser ut som man gör: Skallig, utländsk och stressad. Framför mig i kön står en frustrerad affärsman klädd i fin skjorta och kavaj. Det märks vilken bil som är hans. Den fina, skinande Mercedesen med xenonlyktor matchar hans stil: upptagen arbetsnarkoman. ”Vi tar inte kontanter”, säger en av de trötta blonda damerna bakom det plåtförstärkta fönstret; det var i fall någon ville stoppa in en pistol. ”Va?” fnyser mannen som har tagit fram sin tjocka plånbok. Han letar efter en hundralapp bland alla femhundralappar, till skillnad från oss andra som letar efter tjugolappar. ”Först tar ni inte kort, och nu tar ni inte kontanter” säger han irriterat. Tjejen skakar på huvudet. ”Efter 18 tar vi inga kontanter, endast kort”. Mannen vänder sig om, stoppar ner plånboken och hoppar in i sin bil. Han gasar högt, slirar iväg på gatan och åker sannolikt till OKQ8-macken längre ner.

Tjejen bakom kassan ler mot mig. ”Ja, hur kan jag hjälpa dig?” säger hon. Kiosken hade tidigare blivit rånad av en man, sannolikt från förorten. I tidningsartikeln om rånet finns bilder från övervakningskameran där mannen är klädd i rånarluva, gråsvart jacka och han har en pistol som han siktar mot en kvinna i 20-årsåldern. Efter rånet anställdes en väktare, men det blev för dyrt i längden. Jag beställer min hamburgare och väntar vid sidan om. Kvinnan bakom disken börjar leta i frysboxen efter frusna hamburgare. 85 kr kostar denna enkla måltid. Men, kvaliteten passar de packade killar som är hungriga efter en runda på krogen. Killarna från förorten rör på sig för att hålla uppe värmen. Kvinnan i kassan tittar oroligt på mig. Det är mörkt i bakgrunden. Hon är ensam. När som helst skulle ett rån kunna ske, och hon har inget att försvara sig med. Jag tar min burgare i en påse, betalar med kort och går. Jag hoppar in i bilen, och kör iväg.

Pitbullar och fritidsgårdar

Jag är på väg ner mot fritidsgården och ser en kille med sin Pitbull inne på förskolegården. Hunden har bitit sig fast i ett däck från en gunga. Han hänger i munnen och svävar en bit ovanför marken. Hundägaren nickar mot mig. Jag är på väg längs fotbollsplanen. Plötsligt blir jag helt skräckslagen och kan inte röra mig. På andra sidan planen ser jag hur en Pitbull springer allt vad den orkar mot mig. Jag tänker att om jag bara kan röra mig ur min position kanske jag kan komma undan. Men jag kan inte röra mig. Hunden närmar sig med tungan ute. Precis innan den når mig viker den åt sidan och springer in på fotbollsplanen. Den andra killens Pitbull släpper däcket och de båda hundarna börjar leka med varandra.

En bilmekanikers möte med skatteverket

Det är vinter, och jag står vid entrén med min kompis. En annan kille, ett muskelberg, vill in, men har ingen nyckel. Han rycker i handtaget men dörren är låst. Med en kraftfull sats slår han in fönsterrutan och öppnar sedan dörren inifrån. Han går in och rutan ligger inne i entrén. Det är inte första gången jag vittnar att rutor krossas. En soffa står utanför ett av hyreshusen och bovärden, AB Bostäders trötte vaktmästare, går runt och krattar och plockar skräp. Han är trött på att köra skrot och städa bajs från trappuppgångar.

Nere i garaget i ett annat hyreshus finns en bilverkstad. Ägaren och hans kusin jobbar med 7-8 bilar om dagen. ”Hur hinner han med?” tänker jag. Det tar flera veckor att bli klar. Bakom en av bilarna dyker en ung kille fram. Han jobbar ju också förstås, efter sitt vanliga jobb. Ägaren hjälpte sin kusin migrera hit och i utbyte mot att arbeta gratis får han uppehållstillstånd. Han hade naturligtvis också betalat en hög summa pengar. En äldre svensk kvinna lutar sig mot bilmekanikern, en lång skallig man från Mellanöstern med mörka ögonfransar och blå ögon. ”Kan jag inte få en tid imorgon bitti?” frågar hon. ”Madame, walla jag har 10 bilar före dig. Folk ringa, säga snella boka tid, det gor inte. Onsdag nesta vecka ledig”. Han lyfter på armen och trycker på öronsnäckan. ”Sho habibi?” säger han med ett stort leende och försvinner in i en egen värld.

Vid sofforna puttrar kaffeapparaten och bredvid finns små plastmuggar. Häller man kaffe i dem så bränns det i fingrarna. En somalier kommer in med en kollega och ångrar en däckaffär. Somaliern hade sålt däcken och vill ha tillbaka dem. Bilmekanikern blir förbannad. ”Ge mig mina tosen koronor, sen jalla” säger han och pekar bestämt med handen mot utgångsporten. Somalierna tar fram pengarna, och rullar ut sina däck ut ur verkstan. Bilmekanikern har vanligtvis ingen ångerrätt men orkade inte tjafsa. Han hinner inte. Han är upptagen med att undvika Skatteverkets kontrollanter. De undrar hur han kan jobba med 7-8 bilar om dagen själv.

Mekanikern berättar om sin dag. ”Walla skatteverket dom komma säja till mig jag har flera anställda, dom ge mig 25 000 kr i böter per månad. Walla, jag stänga och flytta till Norge”. Han tar en klunk från kaffet. Guldringen på hans annars håriga, neroljade hand lyser med ett starkt sken. Skatteverket menade att det var omöjligt för en ensam man att klara av att jobba på 7-8 bilar per dag. När hans kusin råkade vara där och Skatteverkets utredare frågade vem det var, svarade han att han var praktikant, men det trodde inte utredaren på.

Det kommer en kille i en bil som stannar precis utanför. Bilmekanikern fångar hans blick och skakar på huvudet. ”Ingen chans, kompis. Nesta vecka”. Med en suck vänder bilföraren och kör iväg. Kommunikationen är rak.

Fortsättning följer.

Om man scrollar längst ned på sidan kan man lägga in sin mailadress och genom det få information om när nästa avsnitt har publicerats.

Boken, pris 350 kr inkl moms och frakt, kan beställas direkt av Petrit Latifi Petrit.ljatif@hotmail.se

Disponering: följetongen här på nätet består av några mer skönlitterärt betonade avsnitt samt till antalet betydligt flera avsnitt med reflektioner kring förorten: Aina, marijuana, det svenska rättssystemet, mångkultur, altruism, demografiska förändringar, imperialister, antisemitism, bidragspartiet, förortens entreprenörer, Gud, svenskhet, Sverige kan bli ett Jugoslavien, antipromiskuitet, klimatrealism, psykisk ohälsa i förorter samt hur löser vi utanförskapet?


LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Våra sociala kanaler

Stöd Medborgarpolitik

Stöd vårt arbete med att granska regering och myndigheter. Bli gärna månadsgivare. Klicka på beloppet i knappen.

Populära artiklar

Fler inslag från Medborgarpolitik

Extrema Sverige

Föreningen Medborgarperspektiv.se anser att debattklimatet i Sverige inte är...

Bojkotta Expo

1. Expo har hindrat det demokratiska samtalet med sin...

Låt inte S smita från Islam

Till borgerliga opinionsbildare bland politiker, media och samhällsdebattörer Syftet med...

Ahlmark: Den Civila Välfärdsstaten Del 2 – Nya meningsfulla arbeten i privata sektorn

Artikeln har tidigare publicerats i NewsVoice. Att skapa nya arbeten...