2020 skänkte allmänheten mer än 9 miljarder till hjälporganisationerna (GP).
Frågan är hur mycket mer detta kunde ha varit om många inte hade slutat att ge gåvor p.g.a att man reagerat på topparnas höga ersättningar. Organisationernas “fotfolk” arbetar dessutom ofta ideellt eller mot låg ersättning, vilket bidrar till att många slutar ge gåvor p.g.a. den uppenbara orättvisan.
När Bengt Westerbergs ersättning på 68 500 kr/mån som styrelseordförande i Rädda Barnen blev känt år 2010 gav det upphov till skarp kritik där folk sade att de skulle sluta ge gåvor p.g.a. Westerbergs höga ersättning.
Bland de större hjälporganisationerna är löneligan följande:
· Rädda Barnen 97 700 kr
· Röda Korset 98 000 kr
· UNICEF 104 000 kr.
Man kan fråga sig om detta tapp av gåvor p.g.a höga topplöner uppbärs av att topparna i övrigt är så skickliga att dra in gåvor så att tappet kompenseras – vilket torde vara hjälporganisationernas försvar om frågan om höga löner kommer upp.
Hypotesen får nog ändå vara att det sker en märkbar förlust av gåvor när höga ersättningar kommer till allmänhetens kännedom, att topparnas höga lön i sig gör att biståndsmottagarna får mindre pengar. I så fall gäller följande:
Ledningarna sitter själva på en möjlighet att få in mer gåvor genom att minska sina löner.
Är de beredda att sänka sina löner? Man jobbar ju ändå på en humanitärt inriktad organisation.
Lönelistan kan läsas här.
