Detta debattinlägg är av Hans Thannerstig, bloggare som driver ”Skott från höften” med många reflekterande texter där vi på Medborgarpolitik tycker att särskilt denna text ställer rätt frågor kring yttrandefrihetens gränser.
Det var tragiskt att höra att höra att justitieministern var ”väldigt stolt” över polisens insats under påskhelgen. Bland det han var stolt över var att inga kravallmakare blev skadade och att försvarslösa hundar med munkorg ställdes framför pöbeln för att bli sparkade på.
Säkert blir många lika upprörda av bilden nedan som andra blir när någon bränner en bok. Däribland jag som kategoriskt anser att den som misshandlar en försvarslös hund är en rutten människa.
Man kan tycka vad man vill om Rasmus Paludan och hans aktioner. Spelar ingen roll om man tycker att han är löjlig, galen, heroisk, modig, marginell, oförarglig, avskyvärd, demagogisk, hatisk eller något annat adjektiv, men det är svårt att förneka att han lyft på en våt filt som länge legat över Sverige och varit den tändande gnistan för en livlig debatt om angelägna frågor som borde ha förts för länge sedan.
- Var går gränsen för yttrandefrihet?
- Vilka befogenheter ska polisen ha vid upplopp?
- Vem ska ha rätt att demonstrera?
- Ska Paludan få vara med i Almedalen som NMR och Kommunistiska Partiet har fått? Vad har en helig och okränkbar status i det sekulariserade Sverige?
- Vilka krav ska ställas på att invandrare accepterar svenska lagar?
- Ska man kunna publicera Lars Vilks-teckningar, Charlie Hebdo-bilder och Salman Rushdie-citat?
- Vad är islamofobi?
- Är det främlingsfientligt att inte uppskatta böneutrop och halal-mat i skolbespisningen?
- Vad gäller för andra religioner? Ska Pride-festivaler och manifestationer för fri abort vara tillåtna även om katoliker blir upprörda?
- Hur ska skolan informera barnen om varför det rasar kravaller på gatorna i staden?
- Varför omnämner Public Service och annan media konsekvent Paludan som extremist medan de som blockerar motorvägar och landningsbanor för flygplan omnämns som demonstranter och aktivister?
- osv…
Det här är inget hemtrevligt kafferep!
Det krävdes en Rasmus Paludan
Månghundraåriga upplysningsideal och demokrati ställs mot månghundraårig klankultur och tro på att religion är viktigare än lagar och parlamentarisk demokrati. Många svåra frågor måste besvaras och diskuteras ingående.
Att det krävdes en Rasmus Paludan för att de här helt nödvändiga debatterna skulle komma igång och ta fart är ett svidande nederlag för svenska politiker och svensk media.
Allt det här borde varit genomdiskuterat och genomtänkt innan vi öppnade våra hjärtan och gränser på vid gavel. Långt innan. Redan innan det togs beslut om att Sverige ska vara multikulturellt på sjuttiotalet.
Det borde varit lika självklart som att analysera sjörapporten innan man ger sig ut på vida havet och inte först när man är i sjönöd och vattnet läcker in från alla håll, men de etablerade partierna stoppade huvudet i sanden liksom de stora tidningarna.
Istället ägnade man sig helhjärtat åt att låta alla som såg problemen komma och försökte föra en diskussion om dem schavottera. Vafalls? Antyder du att multikultur skulle medföra några problem? Kättare! Fascist! Nazist!
Locket ska ligga på trots att grytan kokar hårdare
Locket på medan grytan kokade allt intensivare för att nu slutligen nu koka över. Och det går inte längre, som en del vänsterdebattörer helst vill, att lägga på locket igen. När hundratals poliser och försvarslösa hundar skadas på en helg i besinningslösa upplopp av en rasande pöbel blir det helt enkelt för mycket.
Så här långt är bara en handfull personer häktade och de värsta ”riskerar två års fängelse”, det vill säga de är ute om ett år, för mordförsök på poliser medan justitieministern är väldigt stolt…
I stället för en lugn, saklig och sansad debatt har vi nu en hysterisk slugger-fest mellan yrvakna politiker som på fullt allvar lanserar det ena förslaget tokigare än det andra.
- Förbjud brännande av alla böcker, föreslår en professor. Utan en tanke på att någon istället kan urinera på en bild av någon helig profet.
- Gör som Tyskland och Frankrike och neka Paludan inresa, föreslår flera vänsterdebattörer. Utan en tanke på att Paludan är svensk medborgare, inte tysk eller fransk. Vilket lagrum stödjer att svenska medborgare nekas inresa i Sverige? Vi har ju tidigare slagit knut på oss själva för att hämta hem alla från IS-krigare till Annika Östlund just för att de är svenska medborgare.
- För att inte tala om den groteska polariserande hatretorik mot Ebba Busch baserade på avsiktliga missförstånd och skamlösa vantolkningar av Public Service som bl.a. justitieministern, Aftonbladet och Miljöpartiet ägnar sig åt.
Sverige är 2022 ett djupt splittrat och polariserat land där starka spänningar vuxit sig starka under största möjliga tystnad under lång tid för att nu explodera rakt i ansiktet på oss, det är i alla fall vad bilden på den stackars hunden säger mig.
Ansvaret för det ligger i långt högre grad på Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven och Magdalena Andersson än det ligger på Rasmus Paludan.
Text av Hans Thannerstig
