Artikeln har tidigare publicerats i NewsVoice.
I maj 2024 kommer ett pandemiavtal och ett stort antal förändringar i det Internationella HälsoReglementet (IHR) att beslutas av Världshälsoorganisationens (WHOs) medlemsstater. Förslagen är många, har stora konsekvenser och kommer – ifall de godtas – att under pandemier inverka kraftigt på svenskt självbestämmande och betydelsen av vår demokrati samt ett flertal mänskliga rättigheter.
Detta sker genom att WHOs beslutade åtgärder under pandemier inte längre kommer att vara frivilliga för medlemsstaterna utan blir bindande. WHO kommer därigenom periodvis helt styra hälsoarbetet i jordens länder. Samtidigt kommer man att påverka många andra samhällsområden.
Den omedelbara bakgrunden är viruset Covid 19, som av WHO beskrevs som en pandemi med ödesdigra verkningar, vilket påstods kräva, att jordens människor måste underkasta sig drakoniska skyddsåtgärder. Sådana genomfördes också. Men det visade sig så småningom att, förutom för gamla människor, smittan inte var farligare än en allvarlig säsonginfluensa.
Denna felbedömning har för världen medfört ett oerhört ingrepp i mänsklig frihet, enorma välfärdsförluster och djupt skadat de flesta länders länders ekonomier. Att WHOs beslutsfattande och krafterna bakom detta inte noggrant har analyserats genom en offentlig undersökning är svårförståeligt.
WHOs hantering av Covidkrisen har kritiserats av många. Organisationen medverkade exempelvis till att medicin som Ivermectin, som bevisligen var effektiv och kunde ha räddat ett stort antal människor, inte tilläts. Detta var märkligt.
Förklaringen till att resurserna istället helt inriktades på att snabbt ta fram nya vacciner kan bl a vara, att dessa utvecklades av läkemedelsbolag, som deltar i den privata delen av finansieringen av WHO.
Denna finansiering har kritiserats utifrån farhågor, att privata aktörer därigenom kan påverka utformningen av vald politik. Den betydande omfattningen av lobbying och sådan finansiering har väckt farhågor.
Vaccinernas effektivitet har sedan klandrats liksom deras biverkningar. WHO rekommenderade också kritiserade åtgärder av karantän-natur genom alltför omfattande fysisk nedstängning av viktiga aktiviteter i länder (även skolor drabbades); krav på munskydd trots bristande medicinsk grund osv.
Att nu ge en organisation med ett så pass diskutabelt track-record avseende pandemier mycket större makt bör egentligen vara uteslutet.
Förslagen bygger på felaktiga principer
De förslag, som framlagts, ger en vidsträckt beslutanderätt till WHO och låter organisationen utfärda bestämmelser, som djupt påverkar nationalstaternas självständighet vid pandemier och potentiellt deras mänskliga fri- och rättigheter. Några få viktiga konsekvenser visas nedan.
En grundläggande princip för demokratier är, att dessa inte kan överlåta sina vitala rättigheter till stater eller församlingar, som domineras av diktaturer.
I sådana länder bestämmer inte medborgarna, och staterna använder genomgående en politisk styrning, som kränker mänskliga rättigheter. De är frihetligt och moraliskt inte respektabla nog att på något sätt få inverka på demokratiers fri- och rättigheter eller aktiviteter.
Globala organisationer som FN har tidigare huvudsakligen begränsat sina aktiviteter till åtgärder, som inte inverkat på verkliga demokratiers inrikespolitik, och har därför kunnat godtas.
Då WHOs medlemsstater i mycket är desamma som FNs, står diktaturer och halvdiktaturer för en majoritet av medlemsstaterna (1). De kan alltså bestämma över demokratierna om WHO ges sådan rätt.
Genom de föreslagna ändringarna av regelsystemet ger man dessutom WHOs ledning makten att bestämma över demokratier, och den kan därmed under pandemier eliminera – förutom staternas suveränitet och beslutsrätt – en rad av medborgarnas rättigheter.
Detta är förkastligt, och kommer sannolikt att leda till en rad mycket allvarliga kränkningar av exempelvis svenska medborgare – för att inte tala om den svenska nationen.
Om svenska regeringsledamöter och svenska riksdagsmän av flathet, rädsla eller globalistisk övertygelse accepterar detta, bryter de mot vår författning och ett antal allmänt accepterade politiska principer i Sverige.
Friheten – grunden för demokratin – får inte potentiellt pga politikers bristande engagemang eller ideologisk okunnighet slarvas bort – och för vad? Ja, en mycket olämplig lösning att bemästra pandemier! Ändringar av denna ytterst viktiga natur bör kräva en folkomröstning i Sverige.
Några av de potentiellt viktigaste förändringarna av Hälsoreglementet (IHR) har skett i Article 3. Där sades tidigare:
“The implementation of these Regulations shall be with full respect for the dignity, human rights and fundamental freedoms of persons” (människans värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter).
Dessa formuleringar överensstämmer med traditionella principer inom FN.
Detta förestås nu ändras till att tillämpning istället ska ska utifrån ” equity, coherence, inclusivity”. Men detta innebär en fundamental ändring av syftet för genomförandet av åtgärder. Termen ”equity” är den absolut viktigaste termen här och används ofta av kulturmarxister och betyder då inte rättvisa utan specifikt ”lika resultat eller lika utfall”.
Gällande ett område som löner innebär equity exempelvis att, oavsett personernas ansträngningar och prestationer, ska utfallet vara detsamma för alla.
Det är alltså bara en koncentrerad omformulering (här inriktad på hälsovård) av den traditionella marxistiska formuleringen: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.
Man omvandlar här dolt på kulturmarxistiskt sätt FNs ideal till ett kommunistiskt syfte genom en till synes oskyldig formulering. Det är också en term utnyttjad pga sitt innehåll för att skapa konflikter – och helst hat – mellan grupper och i detta fall nationer.
Innebörden av ord som inclusivity eller inclusion baseras numera ofta på kulturmarxistisk ideologi (se t ex inclusivity training) och kan kopplas till kritisk rasteori (CRT), som är tillämpad postmodernism. Det har politiska konsekvenser såsom exkludering av s k förtryckare (vita) samt censur av dessa.
Västerländska politikers ideologiska okunnighet kan – om förslaget godtas – därför skapa stora svårigheter för framtiden, när vänstern börjar använda syftesformuleringen.
Det är inte svårt att se vilken effekt sådana mål kan ha, när WHO under en pandemi har total makt. Den svenska regeringen kan då inte fatta en rad viktiga beslut gällande sjukvården, som inte är godkända av WHO. Svenskar tillåts troligen inte att ha bättre eller mera eller annorlunda medicin och andra produkter av intresse än andra i världen. Speciell planekonomi kommer också att råda enligt förslagen.
Relevanta svenska lager och reserver samt lämpliga produktionsresurser inkl immateriell egendom av intresse gällande läkemedel kommer att planekonomiskt kunna disponeras av WHO för att hjälpa alla världsmedborgare. Organisationen bestämmer allt. Alla dess bestämmelser, som har samband med pandemin, har legal kraft i Sverige.
Att den svenska regeringen blir maktlös på aktuella områden innebär också, att dess skyldighet att ta hand om sina medborgare, minskar.
Den tillåts inte längre ha den förmågan och det ansvaret. Bl a detta kräver naturligtvis författningsförändringar, men en nation har en oavvislig rätt att ta hand om sina medborgare på sitt sätt. Att detta kanske är bättre än andra staters är inte negativt: allt bör ske utifrån målet att öka de egna medborgarnas välfärd.
Hjälp ges och hänsyn tas naturligtvis till andra länder men är inte det primära målet. Det är varje lands rätt att skaffa relevanta resurser och mediciner och därför kunna sköta sina medborgare utifrån sin kunskap och förmåga.
Att eliminera den rätten och så att säga tvinga fram en uniform världsbehandling lika för alla är en abnormitet. Lärdomarna från Covid-19 avråder också från det.
Bortfallen av ord som mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i syftet har konsekvenser. Beträffande rättigheter föreslås ingrepp i yttrandefriheten och rätten till att motta information dvs censur, ingrepp gällande individers fysiska rörelsefrihet, vissa ingrepp i rätten till den egna kroppen och till egendom inklusive immateriell sådan samt andra.
Detta är naturligtvis avsiktligt och riktat mot dessa den västerländska civilisationens landvinningar. De gamla målen anses säkert utgöra hinder för vissa framtida syften och handlingar av WHO.
Det konstitutionella sättet att genomföra dessa långtgående förändringar av Sveriges författning och sedvänjor har på ett ytterst förrädiskt sätt utformats som en modernisering av det internationella hälsoreglementet.
Med det semantiska tricket att påstå att det bara gäller ändringar i detta, kommer man att undvika kravet att samtliga medlemsländer ska godkänna det. Det innebär, att om bara hälften av medlemsländerna behöver säg ja till förslaget är detta antaget, och alla medlemsstater är bundna av det!
Alla konstitutionella skydd för svenskars rättigheter och nationens suveränitet under pandemier bortfaller alltså.
Men majoriteten av FNs medlemsstater är hel- eller halvdiktaturer. Man menar alltså, att världens diktaturer och politiskt diskutabla länder ska få besluta om att Sveriges suveränitet och författning ska potentiellt få sättas ur spel genom att sådana stater beslutat om regler gällande möjliga pandemier.
Hur kan man acceptera att svensk demokrati och medborgarnas mänskliga rättigheter potentiellt sätts ur spel på detta vis?
De aktuella ändringsförslagen gällande WHO leder under alla förhållanden till krav på ändringar av Sveriges författning. En folkomröstning är väl motiverad.
Ett betydande antal andra djupt skadliga ändringar i regelsystemet avses införas. Hoppet är nu, att ländernas krav på ändringar kommer eliminera svagheterna, men är detta troligt?
Den föreslagna utformningen av WHO och dess befogenheter skulle – om den godtogs av demokratiska stater – helt enkelt vara det värsta av den indirekta demokratins missfoster, som skapats internationellt.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Hans publicerade artiklar finns samlade på Vaknaupp.dinstudio.se
Relaterat
- Wikipedia: The Economist Democracy Index
